Stad i ljus, i ett land utan namn. Ge mig liv, där allting föds på nytt.

Fick en låt i huvudet häromdagen där jag vandrade längs hamnens ombytta bild. En gång i tiden så ekade hammarslagen längs kajen och tusentals arbetare byggde fartyg kända över världen. Göteborg förknippat med sina varv och för Volvo.
Nu när man längs kajen promenerar så ser det synnerligen annorlunda ut än på varvens tid. Där stora fartyg på tusentals ton en gång fick sina sista nitar fastslagna och sin färg målad finns nu hysteriskt dyra lägenheter och likt svampar ur marken skjuter nya byggnader upp för varje minut. Nu gillar jag dock detta område väldigt mycket, och finner det avkopplande att vandra längs kajen en mörk och kulen kväll, men likaså njuter jag av att välkomna solens värme en sommardag längs kajen sittandes och läsandes en god bok. Ja Ge mig liv, där allting föds på nytt.
Är allt fint området kring Eriksberg och Sannegårdshamnen, och livet är föränderligt.
Grymt bra låt från melodifestivalen 1988 sjungen av Tommy Körberg
 
"Min resa var mot solen, långt bortom alla slutna rum,
Där allting är oändligt, och alla gränser har förevigt suddats ut.
Jag ville se miraklet, och höra ord som föder liv,
Bli buren av en styrka, som bara växer när jag anat mitt motiv.

Stad i ljus, i ett land utan namn,
Ge mig liv, där allting föds på nytt.

Och så när allt förändrats, när tiden inte längre finns,
Så ser jag oss tillsammans, och då är resan slut,
Det enda som vi minns.

Stad i ljus, i ett land utan namn,
Ge mig liv, där allting föds på nytt.
Stad i ljus, i ett land utan namn,
Ge, ge mig liv, där allting föds på nytt"
 
En kommentar
publicerat i Allmänt, Foto, Historia;
Taggar: ByggaNytt, Eriksberg, Fartyg, Förändring, Göteborg, GöteborgsStad, Hamnen, Kajen, Natten, Njuta, Ostindiefararen, Sannegårdshamnen, Solen, Sommaren, StadiLjus, Vandrar, Varv, Volvo, historia

Tankar och funderingar längs minnenas alle, men jag måste ha retat gudarna

"Det går en vind över vindens ängar, det fladdrar till i en tyllgardin" Och längs minnenas alle vandrar jag den här kvällen. "Jag har ett gulnat fotografi" En frö till fundering blev en fråga inombords som jag ej kan bli kvitt. Jag minns och funderar och kommer ihåg då.
 "Jag ville skriva en liten visa, där ögonblick blir till evighet". Men ögonblick blir aldrig evighet utan bara till ett gulnat fotografi.
 
"Jag vill ju bara sjunga" Och man minns och ser på det gulnade fotografiet. Vi alla har säkert saker vi minns och vill minnas och ställs inför kval när minnen växer till en fråga. Man funderar på medans dagar blir till år att skall man ta risken eller vänta? Men dagarna blir ju till år, och vi har ju bara ett antal år att spela livets schackspel med och det gäller nog att spela sina drag smart innan det är för sent och det blir schack matt. Då står man där och ångrar sig.
 
Ja gäller att spela livets schack efter bästa förmåga. Såg idag på Så mycket bättre och blev lite nostalgisk. VM 1994 och Gräva Guld, "men jag har bara regn hos mig, och jag måste ha retat gudarna"
Vad jag vill säga med detta inlägg vet jag kanske inte själv? Men kanske att inte fundera för länge, och kanske att man måste våga ta steget, att man skall våga ta steget fast det kanske inte är det tryggaste, men man vil ju inte stå där när det sista draget skall göras mot en, och det blir schack matt utan att ha försökt!
Ibland måste man våga sådär som man gjorde när man var ung. När man kanske inte alltid tänkte på det tryggaste och klokaste utan följde sitt hjärta och sin tro, ja kanske sin naiva tro men man gick in med kraft och beslutsamhet och man skulle vinna.
Ja ibland funderar man på att röntga sig tillbaks till en tid som var då.
 
Och i bakgrunden hörs Baltimora Tarzan boy, fast så längesedan är det inte på bilden bara några år faktiskt.

 
 
 
0 kommentarer
publicerat i Allmänt, Arbete, Foto, Hälsa-Medicin;
Taggar: AttVåga, Baltimora, Bestämma, Frö, GrävaGuld, Hoppas, Livet, Minnas, Minnen, Nostalgi, Nostalgisk, Orup, Radiograf, Radiografi, Regn, Regn Hos Mig, Röntgen, Röntgensjuksköterska, Röntgenundersökning, Schack, Spela, Studera, SåMycketBättre, Tyllgardin, VM1994, Val, VindensÄngar, Visa, Välja, funderar, Ångra

Idag reste vi tillbaks till neonfärgerna och 1980-talet

Mölndals Museum har en utställning nu om 1980-talet. Det finns lite koppling till Mölndal, men överlag är den inte knutet till en ort utan bara till det underbara årtiondet som 80-talet var. Miami Vice, Neon och Pastell, Sol och pengar, Glittriga kläder och skivomslag. Elektronisk musik, Trance Dance, A-ha, Alphaville. Synten var den nya elgitarren. Yuppies och mobiltelefoner stora nog att använda som tegelstenar. Benvärmare och Nintendo, C64.
Besök gärna utsällningen. Den var väldigt bra gjord och jag kommer att besöka den många gånger till. Man fick verkligen en sådan bra stämning när man gick runt och faktiskt mindes en hel del av sakerna som stod framme.
 
Besök och låt er bländas av färgglada kläder och möbler. En mycket välplanerad utställning.
 
 
0 kommentarer
publicerat i Allmänt, Foto, Historia, Kläder och Doft;
Taggar: 1980, 80-talet, A-ha, C64, Datorer, Frisyrer, Färgglatt, Glädje, Kläder, Livet, MiamiVice, Museum, Möbler, Mölndal, MölndalsMuseum, Neon, Nintendo, Oboy, Okej, Pastell, Sony, Stickat, Synt, Utställning, Walkman
Visa fler inlägg