Jag Har Ett Gulnat Fotografi
"Det går en vind över vindens ängar,
det fladdrar till i en tyllgardin.
Och jag ska skriva en sommarvisa
med sol och blomdoft i melodin.
Det går en flicka i aspelunden,
jag har ett gulnat fotografi.
Med åren blev hon en dröm, en saga,
en ensam vandrares sympati"
det fladdrar till i en tyllgardin.
Och jag ska skriva en sommarvisa
med sol och blomdoft i melodin.
Det går en flicka i aspelunden,
jag har ett gulnat fotografi.
Med åren blev hon en dröm, en saga,
en ensam vandrares sympati"
Ja så går den fina låten "Visa vid vindens ängar" text, och en låt som jag gillar väldigt mycket. Vi har nog alla det där gulnade fotografiet från barndomen, med de gamla arbetskollegorna, med den gamla kärleken, från den där julaftonen för många år sedan mm. Kanske är det inget gulnat fotografi eftersom så mycket är digitalt idag, men nog är det ändå ett gulnat fotografi i minnet.
Skratten från barndomen, sorgen i tonåren, ångest i arbetslivet, hoppet för framtiden, uppvaknandet från en dröm. Även när mobilen eller kameran inte var med så har vi så många gulnande fotografier med oss.
Minnen är intressanta, och kan både ge glädje, smärta, hopp och sorg. Jag har ett minne, ett gulnat fotografi av en flicka i aspelunden och visst fladdrar det till i en tyllgardin.
