Till raspiga toner drömmer jag mig bort medans jag står vid spisen

Skrev för några dagar sedan om en serie som handlar om en cafeägare och hans vänner i det Tyskockuperade Belgien under Andra världskriget och hur de hjälpte nerskjutna Allierade piloter tillbaka till England. Hur de ständigt satte sina liv på spel då Tyskarna konstant var dem på spåren. En mycket bra serie!
Länk till inlägget är nedan.
 
De som var så fantastiskt med serien var att mycket av scenerna spelades in på historiskt korrekta platser och hur välspelad och faktakorrekt den var. Cafeet låg i Bryssel exempelvis. Byggnaden som användes som fasad til cafeet. Insidan är idag en restuarang.
Skulle vilja åka dit en dag. Kanske blir en liten flygning en dag till Bryssel med hjärtat.
(Bild från Survivortvseries.com)
Åh vad jag skulle vilja sitta ni vid ett cafe och bara slappan av och njuta av sorlet. Se människor passera och känna tiden bara sakta flyta förbi. Drömma sig bort till en tid utan ringsignaler, alarm, blinkande mobiler mitt i natten, mailinkorgar, diskussioner om vad som är politiskt korrekt hela tiden, stress.
Ett pitoreskt torg i Paris där satt jag och hjärtat för ett år sedan, och jag vill gärna tillbaka.
Vilka är nu de raspiga tonerna som jag skrev om i rubriken. Jo det är en låt som även sjungs en del i TV-serien jag nämnde Secret Army nämligen Lili Marlene. Låten började som en dikt 1915, men spelades in som låt av Lale Anderson 1939, och blev en hit på på sidor i kriget. Det är en kärlekssång mellan en soldat och sin käresta och hur de möts under ljuset av en lampa, och hur sedan de måste skiljas pågrund av att mannen drar ut till kriget. Orginalet är på Tyska men flera Engelska versioner gjordes. Stod i köket idag och lagade mat till Lili Marlene och drömde mig bort. Inte till krig och elände utan till en tid som inte är den stressiga ibland förytligande världen vi lever idag.
 

"Underneath the lantern by the barrack gate
Darling I remember the way you used to wait
was there that you whispered tenderly
That you loved me
You'd always be
My Lili of the lamplight
My own Lili Marlene

Time would come for roll call
Time for us to part
Darling I'd caress you and press you to my heart
And there 'neath that far off lantern light
I'd hold you tight
We'd kiss good-night
My Lili of the lamplight
My own Lili Marlene"

Här kanske man skulle bo och dagligen se den lilla floden flyta förbi. Vackra Bayeux i Normandie.
 


 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
0 kommentarer publicerat i Allmänt, Historia;
Taggar: AndraVärldskriget, Bayeux, Belgien, Bryssel, Cafe, Frankrike, LaleAnderson, LiliMarlene, Livet, Låt, Mail, Musik, Normandie, SecretArmy, Serie, TV, Tempo, Tiden, drömma, historia, lugn, stress