En efter en tystnar rösterna från uppväxten
Så här på natten efter mitt arbetspass funderar jag på hur rösterna från uppväxten allt mer tystnar. Idag tystade Göteborgs starke man Göran Johanssons röst. Tycka vad man vill om hans politik, men mycket har han gjort för staden och han var ju på något sätt en del i ens uppväxt precis som Michael Jackson, Whitney Houston, Robin Williams vilket jag skrev ett inlägg om http://patriksplanalto.blogg.se/2014/august/en-stor-skadespelares-bortgang-far-mig-att-minnas.html bara för att nämna några.
Ja en efter en tystar en barndom och uppväxt. Livet har sin gång och en naturlig del utav livet är att allas våra röster en dag tystnar. Ibland känns det bara väldigt nära och påtagligt när en efter en av rösterna från ens uppväxt tystnar.
Jag kommer att infinna mig imorgon vid Rådhuset i Göteborg innan mitt arbetsskift börjar för att skriva i kondoleansboken som Göteborgs stad har lagt fram för Göran Johansson. Jag höll absolut inte med om allt han gjorde och sa, men någon som under mer än 20 års tid nästan i princip var Göteborgs front mot resten av Sverige och omvärlden och som gjort så mycket för Göteborg ja han måste tackas! Tänk VM i friidrott 1995, Universitet och Högskolan i Göteborgs ställning, Turismen i Göteborg, alla mässor och hotell, näringslivet. Ja listan kan göras lång över vad han har varit med och påverkat. Och kvar bodde han i lägenheten i Kortedala och spårvagnen åkte han.
Tack Göran!!
Citat från Göran
"För mig är ett handslag ett handslag. Och jag kan vara ganska tuff, det erkänns och ganska hård också. Å andra sidan, ska du vara ledare så måste du vilja någonting. Jag kan ju sitta här och vända papper men jag får ju inte något gjort. Och ska man göra någonting så finns det folk som tycker annorlunda. Har man en stark vilja så kan det uppfattas som man är lite burdus ibland och det kan nog vara så. Och jag vet folk som uppfattat att man är för burdus."
Foto på Göran 2005 (Wikimedia Commons)
Ja då har ännu en röst tystnat från ens barndom och uppväxt, men livet går vidare, och på något sätt blir det alltid en vår och sommar igen, en pånyttfödelse.
Att leva helt enkelt
