Var det inte enklare och trevligare förr då man gick till posten
Hör i bakgrunden en lugn 60-tals låt, Tvn är på och Heartbeat (Tillbaka till Aidensfield) visas. En serie som jag tycker väldigt mycket om och som jag har sett alla avsnittet av. Att följa de små samhällena därute på den Engelska landsbygden under 60-talet med dess fina vyer är riktigt avslappnande. Men nu är jag inte riktigt så gammal att jag levde då även om man snart kommer upp i dinosarieålder. Men jag tänkte imorse på hur det var förr, hur man hade mobiltelefon men bara för att ringa någon gång ibland eller så. Ingen dator hade jag förräns mitten av 2000-talet. Jag betalde mina räkningar på posten, och sedan via blanketter man fyllde i och postade. Jag roade mig genom att titta på video eller att läsa mycket och jag åkte gärna runt på stadens bibliotek och lånande böcker och videos (dokumentärer). Jag reste ibland och upptäckte världen utan att i förväg veta så mycket om den då jag bara hade lite reseböcker. Jag kunde inte gå in på 1000-tals hemsidor och läsa tips och recensioner. Man gav sig iväg på vinst eller förlust med förväntan och en icke redan stillad nyfikenhet.
Hemma fick man sitt vecko eller månadsschema av chefen och inga arbetsmail fanns eller kom och inte tänkte jag på mitt arbete direkt mycket när jag var ledig. En blogg som den här skulle jag inte funderat direkt mycket på och jag visste nog inte om att det fanns något som hette blogg om det nu fanns i början av 2000-talet. I början av 2000-talet det låter inte som det är så långt bort i tiden, men det är en oändlig lång resa tillbaks i tiden känns det som då samhället på bara 10-15 år är väldigt annorlunda. Ibland ser man klipp på Tvn från början av 2000-talet och då förstärks den känslan hos mig att tiden har skoningslöst gått fram och lämnat den tiden till att bara vara nostalgiska minnen där bak i huvudet någonstans. En tid med mindre stress, att inte hela tiden förväntas att vara nåbar och att ringa och posta brev, det var ganska trevligt trots allt. Jag saknar Posten och tiden med brev. Jag kanske är en dinosarie, en av de sista brevosarierna men det var ganska trevligt.
Tiden går framåt sakta eller snarare snabbt. Nu en händelse i livet, men en sekund senare ett minne att minnas.
(En gammal brevlåda jag fotograferade i våras)
