Skagen över Dagen och med Stena Danica genom livet
Reste med Stena Line till Skagen över dagen med sambon. Man kan verkligen förstå målarna när de sökte sig till Skagen för ljuset som finns där är påtagligt dragande och trollbindande. Jag och min kära sambo reste med Stena Line till Fredrikshavn från Göteborg och det visade sig att halva mitt jobb också hade valt den här dagen för en Danmarksresa vilket var trevligt. Från Fredrikshavn reste vi med Skagentåget och förbi svishade underbara vyer.
Väl framme var det ganska blåsigt och tyvärr hade molnen lagt sig över Skagen och Grenen som är Danmarks nordligaste plats och platsen där två hav möts. Men det gjorde inte så mycket utan mer förstärkte mäktigheten i den underbara platsen. Vinden yrde upp sanden, vågarna slog med ursinnig kraft och Sandormarna kom i strida strömmar och lämnade och hämtade upp vi som trotsade blåsten för att njuta av detta magiska. För mig är platsen också otroligt intressant då jag har studerat och forskat mycket om andra världskriget och vad som intresserar mig väldigt mycket är hur vanliga soldater interagerade och hur de hade det i för dem främmande länder. En dröm jag har som arkeolog är att sätta ihop ett projekt och försöka gräva vid ett bunkerkomplex likt finns i Skagen/Grenen för att kunna hitta fakta och förståelse för hur de i detta fallet unga Tyska soldaterna hade det under sin postering där uppe i norra Danmark långt från hemma. Kan man hitta arkeologiska spår som kanske kan stämma med skriftliga källor. I Grenen finns det även ett bunkermuseum i en av de bunkrar som finns där. Det är en dröm som jag har att starta ett sådant projekt. Inte hitta och beskriva bara kriget och den fruktansvärda historien om strider mm utan vardagen för en ung soldat i främmande land. Vill någon veta mer om Tyska bunkrar och om Atlantvallen så bara hör av er!
På vägen hem möttes man av en fantastisk solnedgång som fick mig att reflektera hur Stena Danica på ett sätt har varit med en under livets olika faser. Från när man var liten och följde med familjen och såg fram mot allt lek och bus ombord till när man som tonåring reste med kompisarna och hade så roligt, men säkert stundtals milt sagt irreterade ens resegrannar för att nu resa som ett par och blicka ut mot solnedgången och reflektera hur vackert det är medans man i tonåren nog bara skålade och skrålade den förbi. Vad är nästa fas med Stena Danica jo jag hoppas att det blir som en familj då man kanske igen åter stör sina resegrannar med bus, skrik, glas som välter, kladdiga olyckor och full fart med ens barn ja hoppas det blir nästa fas ombord och antagligen inte den sista fasen i ens liv med Stena Danica.
Köpte även ett par Ray-Ban solglasögon ombord vilket jag kände passade bra i min väska tillsammans med boken jag läser just nu om Andrea Pirlo då han är från Italien likt solglasögonen
