Kan hemma att sluta kännas hemma?
Idag när jag klockan 0530 var påväg till mitt arbete och solen väckte staden med ett underbart ljus så tändes även en fråga inom mig som senare på eftermiddagen växte ännu mera.
(Soluppgång i staden Göteborg klockan 0530 en helt vanlig morgon)
Jo kan hemma att sluta att kännas hemma? Jag var i min barndomsstad Mölndal som jag ofta besöker under eftermiddagen och funderade då om det är hemma här? Jag bodde hemma i Mölndal ganska länge, men under flertalet år nu har jag bott i Göteborg. Klart när jag är hemma hos min mamma och hennes sambo så känner jag mig hemma, men när jag går runt i området så har det ändrats så mycket att jag knappt känner igen mig. Godisbutiken, grusfotbollsplanen, de öppna gräsytorna, de gamla husen, den slitna restaurangen under bron ja så mycket är annorlunda nu och i och med Mölndals kommuns storslagna planer om ett shoppingparadis i Mölndal så ändras staden ännu mera. Butiker tvingas flytta och lägga ner, gamla hus rivs. Här kommer 1960-talet igen då man utan att tveka rev allt gammalt för nu skulle minsann betongen fram och det moderna skulle göra sitt intåg i städerna. Det kritiserades sedan under decenierna som följde, men nu är vi där igen. Frågan är inte kan vi rädda de gamla låga trähusen utan bara hur fort kan vi riva dem? Nu skall vi bygga ett shoppingparadis som skall konkurrera med de redan tiotalet shoppingcentran som redan finns i den här staden som inte ens har en miljon invånare. Håller förvisso med om att Mölndals centrum inte är det roligaste stället och att något var tvunget att göras för att öka områdets status och butikernas inkomst och jag gillar shoppingcentran väldigt mycket. Men att i princip riva allt känns bara så tragiskt. Jag känner inte längre igen mig, eller det jag kanske gör, men jag känner kanske inte längre att nu är jag hemma. Utan jag känner mer nu är jag och hälsar på min mamma i Mölndal.
Tänker också på ett citat från Bruce Jenner en före detta elitidrottare och som bland annat syns i serien Keeping up with the Kardashians: "Förmågan att utvecklas hör ihop med hur mycket osäkerhet man klarar av"
På kvällen så blev det ett kortare träningspass då jag försöker hålla mig i form inför nästa operation och för att fortare kunna komma tillbaks till fotbollsträningen. Vill ju sparka på den där bollen.
